Amanda och Jossan...
Först när vi kom till första koncentrations lägret så förstod vi inte riktigt vad som verkligen väntade oss. Vi trodde inte att vi skulle bli så tagna utav det vi skulle få se. När vi började rundturen, (vi hade olika guider) så vi fick nog inte höra precis samma saker. Det är svårt att förstå att det verkligen hänt, att vi verkligen stått på samma mark som judarna, och varit där dom lidit. Innan alla rester från människorna kom (håret, barnkläderna, väskorna, skorna) allt blev till verklighet, mot för det varit när man läst och sett bilder och filmer. Att verkligen se det på riktigt med egna ögon tog hårt. När vi kom in i koncentrationslägret så kändes det på direkt att luften blev tung och det var jobbigt. Vi har nu verkligen öppnat ögonen och insett hur bra vi verkligen har det. Vi ska vara tacksamma för det vi har och får. Därför ska vi vara försiktiga med vad vi röstar på. Så det som hände med judarna inte händer igen. Det är så sjukt. Det tog verkligen hårt på oss att få se konsentratinslägren. Men det var lärorikt och värt all tid vi lagt ner på resan. Vi skulle tycka det var bra att få åka på museet igen, då man är mer förberedd och vet vad som väntar, så man har större chans att ta in ännu mer information, det var väldigt svårt, då det tog så himla hårt på en. Vissa klarade inte av att gå i alla "rum" det var hemskt. Andra lägret var inte lika jobbigt, då hade man liksom fått det jobbigaste kastat över sig, så då kunde man lättare hantera det, men på det här lägret var så otroligt stort och då fattade man hur många judar som verkligen blivit torterade och mördade. Det var är så sjukt att allt skulle gå så effektivt till, och att dom använde minsta lilla kroppsdel som kunde "återanvändas" till andra saker. Tex gjorde mattor av människohåret och smälte gudtänder, allt var så uträknat. Det var nyttigt att få se hur illa det kan gå om man ger sitt förtroende till fel person. Detta är något vi verkligen kommer ta med oss i framtiden
/Josefine & Amanda.Å
/Josefine & Amanda.Å
