Två tjejers sammanfattning...
Vi reagerade mest på det vi såg på auschwitz museet, håret, skor och andra ägodelar. När man såg det och insåg att människor haft det på sig blev det väldigt verkligt och vi tänkte hur hemskt dom måste ha haft det och hur dom måste ha känt. Det vad väldigt sorgligt och berörde oss.
Vi blev chockade och tänkte: har det här sjuka verkligen hänt? Hur kunde något så här hemskt få pågå?
Det var en obehaglig känsla man kände.
Det är så otroligt hemskt att vissa kan behandla andra på ett sånt här fruktansvärt sätt. Alla har lika värde i våra ögon och vi hoppas verkligen att resten av världen också känner så.
Nu röstas nya nazister/rasister fram och om dom får fortsätta kan något liknande hända igen. Det gör oss arg att man inte förstår att man måste acceptera varandra.
Nu inser vi hur bra vi har det och man ska uppskatta det man har. Vi önskar alla kan få ha det så bra som vi har, ingen ska behöva leva under så dåliga omständigheter.
EMILY FERRY OCH AMANDA LUNDBERG
Vi blev chockade och tänkte: har det här sjuka verkligen hänt? Hur kunde något så här hemskt få pågå?
Det var en obehaglig känsla man kände.
Det är så otroligt hemskt att vissa kan behandla andra på ett sånt här fruktansvärt sätt. Alla har lika värde i våra ögon och vi hoppas verkligen att resten av världen också känner så.
Nu röstas nya nazister/rasister fram och om dom får fortsätta kan något liknande hända igen. Det gör oss arg att man inte förstår att man måste acceptera varandra.
Nu inser vi hur bra vi har det och man ska uppskatta det man har. Vi önskar alla kan få ha det så bra som vi har, ingen ska behöva leva under så dåliga omständigheter.
EMILY FERRY OCH AMANDA LUNDBERG
